Holding Back.
Ena dagen sitter man och svarar på alla frågor och ger de possitiva svar. jag sitter och säger att jag äntligen sover bra om nätterna och att mitt blodtryck inte är lika lågt längre. Jag sitter och säger att mitt humör har blivit bättre och jag är nöjd med att ha gått ner 5 kilo.
Men idag känns det som att allitng bara är en lögn. Det känns som att mkt av det jag sa igår har förändrats till det sämre. Idag känns som att det återigen är början på det liv jag levde förr. Men varför? Jag har en familj som älskar mig, jag har en pojkvän som är rädd om mig och tar hand om mig på bästa sätt. Jag får känna kärlek varje dag. Jag har ett jobb jag älskar och jag har kommit en bra bit på vägen när det gäller kroppen. Men om 1 månad ska jag kunna visa mina överarmar. Fyfan.
Jag är fan stark. Tårar hjälper inte. Jag sparar de krafterna och tar mig till mitt mål ist. Oavsätt om det betyder att jag blir utpumpad på energi eller om saker brister. Jag ska nå mitt mål.
Kommentarer
Postat av: kicki
självklart är man nedstämd vissa dagar/veckor/månader etc. För ska vi vara starka hela tiden och aldrig erkänna att vi inte mår helt bra, ja...då blir vi kalla små djävlar. Det är viktigt att vara ledsen, kunna gråta o erkänna sin smärta ibland. För som både du o jag vet, så hamnar man långt ner i botten på depressionstrappan om man bara är stark-stark-stark och aldrig tittar bakåt.
viktigt att vaar mänsklig! :)
Massa kramar!!
Trackback
