Tear i her EYES.
Det är med blandade känslor jag skriver detta inlägget. En dag som började så bra, med sådant gott humör, dalade snabbt neråt. Jag behåller hoppet uppe om att kvällen kommer bli episk, men det är svårt att tänka possitiva tankar i detta nu. En av mina fastrar har åkt akut med helikopter upp till Stockholm för att ligga nedsövd i 2-5 dagar pga hon fått dubbelsidig lunginflammation. Hennes lungor klarar inte av att arbeta i vaken tillståd, mycket pga att hon röker, därför ska hon få sova i några dagar. Possitiva tankar går inte att tänka. Jag kan bara hoppas just i denna stund. Mitt kontrollbehov visar sig i att jag är extremt rastlös idag. Jag vill veta. Jag vill höra läkarna säga att det kommer bli bra.
Jag gick iaf en långpromenad med hunden precis i det varma höstvädret och när jag kom hem kom min svärfar hem med en Sushi-lunch. Precis som om han visste vad som hade hänt. Ett litet leende kom på mina läppar. Jag fick fixat mina naglar svarta också. Jag lyckades helt själv. Återigen ett leende visades på mina läppar. Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad med gruppen HURTS i öronen och bli på bättre humör.
Kommentarer
Trackback
